Känns som jag inte hinner med mig själv.. Hinner inte vara i stallet så som jag brukar, hinner inte träna.. Har hur mycket ledig tid som helst men ändå hinner jag inte. Visst är det hur mysigt som helst också att bara vara mamma och få umgås hur mycket som helst med världens sötaste bebis och få se hur hon utvecklas, men ibland känns det som jag tappat mig själv på vägen. Idag är en sån dag. En dag där man bara är orkeslös. Klockan är redan 20 över 6 och jag vet inte när jag ska få tid till stallet idag. Ikväll tror jag.. Senare.. Gymmet får klara sig utan mig eller snarare tvärt om. Jag får fortsätta se ut som en degklump. Hängande löst skinn, bristningar, obefintliga muskler och äckliga celluliter på rumpan... Allt har förfallit och så är det nu.. Och kommer förmodligen vara så ett tag till. Ingen beach för min del i år. Kommer hänga på tomten och plaska i en barnbassäng typ.

Negativ stämning här ja vet men ibland måste man få vara lite nere.. Eller får man det? I dagens samhälle ska man ju vara sprudlande glad, alltid med ett leende på läpparna. Även fast mycket känns jobbigt ska man alltid vara på topp.

Jag är i alla fall glad att jag har världens finaste dotter och hon kommer alltid först. Så min fina grå får vänta lite ibland med att få uppmärksamhet men jag har INTE glömt henne. Tvärt om så tänker jag på henne konstant även fast jag knappt kan göra så mycket me henne för tillfället. Tur hon har sina hagkompisar och får springa i en stor hage hela dagarna.

Hoppas på ett lite gladare inlägg senare kanske. Ska försöka mig upp på topp igen.