Hungrig men trött

Det är min lilla tös det och jag känner mig så maktlös som inte kunde lyfta upp henne å trösta när hon vaknade här bredvid mig och var ledsen. Kan ju knappt resa mig själv. Fick ropa på Christer som fick lyfta upp henne och fixa mat till henne. Nu har hon somnat om i hans famn. Det räckte inte med min tröst. Hon ville bli upplyft och kramad. Jobbig känsla... :( 
Får så snällt titta på. Tur hon har sin pappa och mormor nu när jag inte kan göra så mycket. 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0