Igår åkte vi till Strömsholm med en 3:åring som skulle visas. Resan dit var katastrof för min del som hade en skrikandes Elina i bilen som var helt hysterisk den mesta tiden. :( Stressande som bara den. Så maktlös man är ibland.

 

Visningen gick bra på så sätt att hästen skötte sig och var väldigt snäll men dåligt pga låga poäng.. :(

Okej att hon inte fick så bra på dressyrbiten då hon fortfarande är väldigt markbunden men i hoppningen kan jag inte fatta varför hon fick så dåligt.. Hon hoppade ALLT! Utan tvekan, utan rivning och med ett jäkla lyft över hinderna. 130 utan problem.. Fanns hästar innan som både vägrade och skenade som fick högre poäng. Konstigt tycker jag. Men antar att halvblodsaveln är så ibland. Dömer ner hästen om den inte ser helt iögonfallande ut. Denna hästen är liten, 159. Ganska nätt i typen med lite lågt ansatt hals. Inte den typiska halvblodshästen man önskar i aveln kanske. Men vi såg alla att hon fasiken KAN hoppa!! Lite tråkigt men shit happens..

 

Hemresan var ungefär lika rolig som ditresan. Elina ville inte åka bilen och skrek som bara den till och från hela tiden. Kände bara att jag aldrig mer kommer vilja åka själv med henne i bilen så långt. Vilken pers alltså! 

 

Här är Mizz Marwellous när hon hoppade 130.