Som jag skrev i förra inlägget så grubblar jag mycket nu. Mycket pga barnen då dom inte är speciellt snälla mot mina nya kaniner. Så jag har faktiskt kommit fram till att det inte är rätt mot kaninerna att bo hos oss. Kommer omplacera alla för att minimera min stress. Så tråkigt när jag väl försöker att bygga upp mig själv på något plan och sen kraschar allt.  Kaninungarna har blivit födda och hunnit bli 4 veckor.  2 små rexbebisar och 5 normalpälsade rexbärare. Alla gudomligt söta och vissa redan borttingade. Det känns lite tungt just nu. Idag lämnade jag iväg två av mina fina kaniner. Ingenting går min väg känns det som. Är inte meningen jag ska få ha djur omkring mig. 

Försökte mig på att sy en klänning till mig själv nu i kväll för att tänka lite på annat. Blev fel så jag fick sprätta och sen så testade jag å då sitter den så jag ser ut som en stoppad korv då jag fortfarande är så tjock efter min graviditet. Jaja jag kanske smalnar på mig en vacker dag och det som blev fel får jag försöka fixa en annan dag. Nu är jag för trött. 

Annars består dagarna mest av tjat och bråk just nu. Har en liten förtonåring i Elina som är kaxig så det skriker om det. Och sen Evan som inte vet vad NEJ betyder. Suck! Tur att lille söta Elton är genomsnäll i alla fall. Än så länge.

Nää just nu känns det inge kul faktiskt. Hoppas att det vänder snart. 

Bjuder på ett gäng bilder av vad vi haft för oss. 

Hej igen. 

Så som solen går upp och ner så gör även mitt humör för tillfället. Hamnat i en svacka med mitt mående igen och känner mig lite allmänt vilsen. Därav inga inlägg. Har haft underbara dagar med Eva och med Jenny men sen har kvällarna bestått av mycket grubblande och en känsla av besvikelse på mig själv. En känsla av otillräcklighet. 

När jag hamnar i mina svackor så blir mina tankar väldigt mörka och jag ser inget ljus. Podd säger det och aå är det som att någon tryckt på mörkerknappen och allt blir dystert. För att i nästa sekund kunna känna mig glad igen. Har lättare med att hålla mina tankar i styr när jag är med vänner som håller mig sysselsatt. Det är när jag blir ensam som knappen blir intryckt och mörkret faller ner över mig som ett ösregn. Inte många vet eller förstår att jag faktiskt lider av depression. Jag är ju oftast så glad utåt. Bjuder ofta på leenden, är social och har ofta roligt. Det är ju det som är det läbbiga med depressioner. Det syns inte alltid men den finns där och tär på mitt inre. 

Jag är impulsiv och detta är ofta ett försök till att göra något som får mig att känna glädje och lycka.  En ständig jakt efter den där lilla stunden av genuin lycka. En jakt som liksom aldrig riktigt tar slut. Impulser som inte alltid är så lyckade. 

I detta mående blir mitt tålamod noll. Barnen får härja fritt och göra lite som dom vill i dessa stunder. Allt för att minimera tjafs och minimera min inre stress som det ger mig. Stress klarar jag nästan inte av alls vissa dagar. Min stressrolerans har blivit mycket sämre med åren som går. Jag blir slarvig och väldigt glömsk. Tappar bort mig själv lite. 

Just nu vill jag bara få sova.. mycket!! Men det är svårt med alla barnen. Men ska försöka ta till vara på stunderna som ges. 

God natt!

Två veckor sen sist och här hemma har det varit full rulle som vanligt. Jag har bland annat börjat gå på sjukgymnastik för min rygg. Eller jag har träffat en sjukgymnast som visat mig massa övningar samt stretch och sen har han även knådat och försökt ta loss lite (mycket) spänningar och låsningar som jag har. Så nu ska jag göra dessa övningar hemma och även träffa honom titt som tätt. 

Jag har även haft en ridlägervecka med Julia på bästa Jacson. Vi lånade honom i 5 dagar och hon fick rida lektion för mig och sen avsluta veckan med dressyrprogram.  En riktig kämpe men med lite dåligt självförtroende. Läxan som hon fick med sig var att säga "jag vill, jag kan, jag ska" framför spegeln till sig själv.  Jacson var lite småtrög men skötte sig ändå bra. Han är ju så himla snäll!❤️

Ester är nu högdräktig och bör föda vilken dag/natt som helst. Om hon inte bara varit väldigt fet och skendräktig. Men jag hoppas på bebisar!😍 Så nu håller jag bara tummarna att där ligger några små "miniflodhästar" i boet snart. Dessa kommer alla att vara till salu längre fram. Stolta föräldrarna är:

AK:s Snödroppe (Drop) 

Dvärgvädur rex/normalpälsad lejonhuvad. 

och 

 AK:s Ester

Dvärgvädur normalpälsad rexbärare.