Uppdatering Suki

Suki har ju som sagt blivit omplacerad till en utan barn. Passar henne som handen i handsken och hon stormtrivs redan. Känns så himla bra att hon börjar slappna av mer och verkar njuta av livet igen. Får så många fina bilder på henne och det gör bara att jag verkligen inte alls ångrar mitt beslut. Bättre kunde hon inge fått det. Älskade björn!


Nu har hon åkt...

Flera dagars frånvaro och jag kan erkänna att det varit behövligt. Min hjärna har gått på högvarv och många funderingar och tankar har gjort mig helt slut psykiskt. Nu har hon åkt, min älskade Suki-Tok.💔

Hon kommer att få det så bra i sitt nya hem men det känns ändå jobbigt för mig. Hon är omplacerad hos en uppfödare, men kommer bo hos hennes kompis där hon kommer bli bortskämd och där hon hinner tränas ordentligt. En person som precis förlorat sin tidigare akita och nu var redo för en ny utmaning. Hon kommer lägga massa fokus på Suki och göra henne säkrare. Den träningen som för mig är omöjlig vissa dagar när jag är själv med barnen. Hon kommer få det bra, kommer kännas tomt här hemma nu bara innan man vänjer sig. Känns i alla fall bra att vi hittat ett hem där dom kan rasen utan och innantill och dessutom hade vana av lite reserverade hundar också.

Så jag säger tack för den korta tiden ihop bästa Suki-Tok!❤️ Önskar att du slipper vara så stressad nu. Känns som ett stort misslyckande för mig men man måste samtidigt inse sin begränsning. En rädd hund tillsammans i en småbarnsfamilj är inte den bästa kombon. Kommer i alla fall sakna henne min finaste nallebjörn och följeslagare.❤️😔


Klockan 00.00

Nu klev jag ur duschen.. Hmm något sent idag. Har på kvällen varit iväg på en inspirerande hundclinik som Emma och Kickan höll i. Båda dessa tjejer är fantastiska hundtränare och med sån energi och passion för det dom gör. Dom lever verkligen för hund och hundträning. Och att dom kan få det att se så enkelt ut fast dom idag lånade in två hundar som dom aldrig tränat med innan, som dessutom var helt gröna valpar och lyckades få det gensvar dom ville ha på mindre än 2 minuter är ju helt fantastiskt. Önskar man var så duktig själv, men som dom båda säger så blir man bara bättre av träning, träning och mer träning. Och jag som har en svårmotiverad hundår ju såklart kämpa ännu mer med att få till det. Men förhoppningsvis så är det lärorikt för mig. Men måste ju erkänna att när man ser sånt här så säger mitt hjärta bara STOPP till omplacering. Jag älskar min Suki-Tok!❤️ kanske ska jag kämpa på ett tag till med henne och se om jag lyckas vända hennes dåliga sidor till något bra. Hon kanske vara behöver lite mer tid.??

Hur som så var hon duktig nu på vår otroligt sena kvällspromenad. Elina var också med så det vart "gå fint i koppel bredvid vagnen" träning. Haltin på och så pepprande med köttbullebitar när hon gick med slakt koppel. Hundträning är ju fantastiskt kul NÄR och OM jag bara får tiden till det utan för mycket störningsmoment som tar extra tid när man behöver fokusera på hunden (ex barnen, huset mm). Får jag bara lite mer "egentid" med Suki så blir det nog bra i slutändan även om jag inte riktigt bestämt än hur jag ska göra med henne. Inget beslut man tar över en natt direkt när man älskar henne.

Annars idag har jag sovit middag med Evan mitt på dagen i ca 2 timmar, nice!! Och så har jag lagat middag i vanlig ordning och efter det hjälpt mamma att köra massa grenar och skit till tippen. Ja just det, tvättat två maskiner tvätt har jag gjort också men får lägga in alla kläder i garderoberna i morgon för det har jag inte gjort än. Ligger fint i en nytvättad hög på bänken ovanför tvättmaskin- och torktumlare. :)

Nu ska jag sova, god natt!


Sån ångest..

Alltså det här med Suki... Blir tokig! Finaste stora nallebjörn! Hur ska jag göra?? Ibland önskar man att någon annan kunde ta beslut och "fixa" saker åt en. Får ont i magen när jag funderar på hur vi ska göra. Skulle mailat info om henne igår men klarade det inte just då. Jag satt bara och tittade på dataskärmen med en tom sida. Fy!!

Mina djur är ju mina bebisar. Men vet verkligen inte vad som skulle vara bäst. Usch usch usch säger jag bara! Blääää!


när allt känns jobbigt

Då har man kommit in från 1 timmes powerwalk i fel par byxor, som resulterade i skav på insida lår då jag är för "tjock" så dom slår i varandra när jag går. AJ!! Svider! Vill tillbaka till min normala vikt och till min fasta kropp. Ryggbehandling inbokat på onsdag kväll i alla fall så får jag se hur den ligger till samt hur mitt lösa bäcken mår och ser ut. Träningen går ju liksom inte att göra ordentligt så länge kroppen är så trasig.

Sen till en annan jobbig sak. En utav de stora bidragande faktorerna som gör mig så nere just nu, förutom att jag saknar att ha häst. Jag funderar på om vi ska omplacera Suki till en familj eller förhoppningsvis en uppfödare som kan ge henne mer tid och framförallt mer träning. Då jag 90% av tiden är ensam med hundarna och båda barnen så känner jag ett konstans dåligt samvete för henne när jag inte kan träna henne som jag vill och ge henne den stimulansen hon behöver. Och JA vi vet att det kanske var dåligt planerat att köpa henne när vi väntade barn nr 2 men ibland är det lätt att vara efterklok och jag behöver inte höra det från fler än mig själv. Jag mår redan piss som det är så behöver inte få ännu mer dåligt samvete över ett dåligt tidigare beslut också. Vi trodde ju förståss inte att vi skulle få hem en relativt rädd hund som kräver massa extra träning bara pga det. Men allt det här känns jobbigt överlag. Att bara tänka tanken. Har pratat lite löst med en ifrån Akitaklubben om hur jag kan gå tillväga. Vill verkligen inte att hon ska hamna hos vem som helst eller hos fel person. Det måste vara någon med stor hundvana, helst av denna ras. Samt någon som har tiden att lägga på hennes träning. Alltså inte till någon som bara vill ha en "promenadhund"

Känns som jag fått ta många jobbiga beslut och ge upp väldigt mycket av det jag egentligen verkligen älskar. Mitt liv har blivit helt annorlunda och jag har svårt att vänja mig helt även om jag verkligen älskar mina barn över allt annat, och gör vad som helst för dom. Men nu när jag inte ens kan träna ordentligt heller så känner jag mig bara så misslyckad. Ingenting faller på plats som det ska just nu känns det. Sen blir jag frågande då också om vi inte ska ha kvar Suki, om Harry kommer vilja vara själv eller om han behöver en annan hundkompis som inte kräver så mycket. En liten annan Chihuahua/ chihuahuablandis??? Jag vet inte. Just nu känns det som jag tar en minut i taget per dag och försöker orka med så gott jag kan. Ingen häst och nu inte heller ha kvar alla mina hundar... Det känns otroligt tufft..

I morgon ska vi i alla fall till grönan ett gäng tjejer på kvällen och fira Jenny som fyller år. Då får jag förhoppningsvis vila lite från alla jobbiga tankar. Åka berg- och dalbanor och bara vara för några timmar utan barnen också.

Min tid kommer kanske igen någon gång när jag blir gammal och förhoppningsvis rik, att kunna ha djuren jag vill ha. Men just nu så känns det bara tomt.

Ska lägga mig i ett bad nu med lite musik. Och förhoppningsvis bli så trött så att jag i natt kan sova.


RSS 2.0