Deppig period

Hej igen. 
Så som solen går upp och ner så gör även mitt humör för tillfället. Hamnat i en svacka med mitt mående igen och känner mig lite allmänt vilsen. Därav inga inlägg. Har haft underbara dagar med Eva och med Jenny men sen har kvällarna bestått av mycket grubblande och en känsla av besvikelse på mig själv. En känsla av otillräcklighet. 

När jag hamnar i mina svackor så blir mina tankar väldigt mörka och jag ser inget ljus. Podd säger det och aå är det som att någon tryckt på mörkerknappen och allt blir dystert. För att i nästa sekund kunna känna mig glad igen. Har lättare med att hålla mina tankar i styr när jag är med vänner som håller mig sysselsatt. Det är när jag blir ensam som knappen blir intryckt och mörkret faller ner över mig som ett ösregn. Inte många vet eller förstår att jag faktiskt lider av depression. Jag är ju oftast så glad utåt. Bjuder ofta på leenden, är social och har ofta roligt. Det är ju det som är det läbbiga med depressioner. Det syns inte alltid men den finns där och tär på mitt inre. 

Jag är impulsiv och detta är ofta ett försök till att göra något som får mig att känna glädje och lycka.  En ständig jakt efter den där lilla stunden av genuin lycka. En jakt som liksom aldrig riktigt tar slut. Impulser som inte alltid är så lyckade. 

I detta mående blir mitt tålamod noll. Barnen får härja fritt och göra lite som dom vill i dessa stunder. Allt för att minimera tjafs och minimera min inre stress som det ger mig. Stress klarar jag nästan inte av alls vissa dagar. Min stressrolerans har blivit mycket sämre med åren som går. Jag blir slarvig och väldigt glömsk. Tappar bort mig själv lite. 

Just nu vill jag bara få sova.. mycket!! Men det är svårt med alla barnen. Men ska försöka ta till vara på stunderna som ges. 

God natt!
(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0