när tilliten bryts är den svår att reparera.
Varför folk säger saker, lovar saker för att i nästa sekund skita i dom. Jag förstår inte?? Att det ska vara så svårt att hålla det man sagt. Varför förstöra å ödsla någon annans tid om man ändå har för avsikt att bara förstöra. Eller är många så korkade att dom bara gör samma misstag om å om igen..
Varför ska jag lita på personen? Varför ska jag ödsla min tid på att försöka bygga upp förtroendet om å om igen?
Varför ska jag ens bry mig egentligen, kanske man bara borde ge upp. Är det lönt att fortsätta hoppas å svika sig själv med sina egna tankar å förhoppningar?
Jag börjar rent ärligt tvivla på min egen förmåga att kunna lita på personen i fråga å ställer mig frågan varför ska jag? Vad finns det som bevisar att jag kan det?
Är så less på att bli sviken, bortglömd...

Antar att det är där mina djur kommer in. De finns alltid vid min sida. Dom är alltid min tröst, min "axel" att luta mig mot.
Dom får tankarna att skingra sig lite och tar fram ett leende genom bara sin existens, sin närhet och kärlek.

Tar med mig mina tjejer å sover å laddar för en ny dag i morgon med mer jobb och förhoppningsvis mindre besvikelse.