Alltså min dotter!!!

När jag ligger här i sängen alldeles för mig själv. (eller Mili är ju här också) Så hör jag Elina som är på nedervåningen och jag känner att jag nästan blir gråtfärdigt för att jag älskar henne så mycket!! Har knappt sett henne nu på ett dygn och det känns som en evighet. Hon är så nära men ändå så långt borta.  
Den finaste gåvan jag nånsin fått! 


Älskar dig!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0