När det inte räcker...

Vad gör man då? När man vecka efter vecka ser att pengarna inte riktigt räcker till? Tar lite från sparkontot varje månad nu när jag är mammaledig och hoppas att det inte tar slut där på ett tag. Största pengaboven just nu är min älskade häst tyvärr. :( Vet inte vad jag ska göra riktigt, nåt måste hittas på annars blir det svårt just nu för mig att ha henne. Jag vet att det är mitt intresse å därför ska jag självklart betala henne, men hur ska jag hitta en lösning? Jag vill inte behöva sätta Elina på dagis tidigare sen. Jag vill inte att hon ska vara pytteliten när hon börjar. 
 
Vi ska i morgon skriva kontrakt på huset så det blir vårt och det känns ju jättebra I alla fall. Vill att Elina ska få växa upp i ett hus med tomt, inte nån liten sketen lägenhet. Men det mesta krockar just nu lite med min kära häst. Min häst som jag så gärna vill ha kvar. Känns tufft när man ser att mina pengar sinar mer och mer. Och med min trasiga rygg klarar jag knappast att jobba mer heller än vad jag redan gör i vanliga fall. Och nu när jag bär på Elina mycket på dagarna så är det ju knappast lockande för min rygg att jobba så mycket extra under mammaledigheten heller med tanke på att jag får ta ett varmt bad på kvällarna för att kunna gå och sova. Jag vet ju att mina läkare sagt förut att ridning egentligen inte är så bra för just min rygg och jag har alltid trotsat det och ridit ändå och sen tagit mitt bad och kravlat mig upp ur sängen stel som en 90: åring på morgonen alternativt rullat ner på golvet för att sedan resa mig. Och nu när man bär ett barn och inte fått träna på ett bra tag, ja det sätter ännu fler spår på min rygg. Har legat hela dagen idag för att jag har så ont. Min kropp känns tung och orkeslös. öm och stel... Tur att Elina varit så snäll och velat vara med mig ändå och nöjt sig med att ta det lugnt idag. 
 
Så.... Hur gör man?? Vad gör man?? Hur hade ni gjort?? 
 
Skitpengar, skitkropp, skitrygg!!!! Idag har jag gett upp allt för stunden. Jag skiter i allt och jag känner mig sjukt nere. Maktlös är vad man känner sig!
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0