Ligger i soffan som en klubbad säl och tycker lite synd om mig själv. Inte så mycket för att det gör fruktansvärt ont utan för att jag missar massa mysig tid med världens finaste lilla människa. Min lilla gåva Elina som jag älskar så himla mycket så det är obeskrivligt. Hon har det bra med sin pappa och har precis fått en ny blöja. Dom på sjukhuset sa att dom ville kidnappa henne från oss eftersom hon var så underbart söt och glad under HELA dagen där. Pratade och skrattade åt alla och charmade in sig. Hon hade verkligen bra tålamod där. Min lilla ängel. <3

 

Tänkte snart försöka äta lite lunch tror jag. Är egentligen inte så hungrig. Känner mig mest lite nere och har ONT!  Kan typ bara ligga helt stilla om det ska vara lite lindrigare smärta. Men nu kan det bara bli bättre. 

 

Ingen ridning på minst 6 veckor heller. Typiskt!! Men men.. Kommer fortsätta tömköra med sadel på så fort jag känner att jag kan. Måste nog kunna gå ordentligt själv först. :) Har jag tur kanske Kicki vill hjälpa mig lite till även om jag kanske inte kan assistera så mycket. Det svåraste är ju egentligen att få någon som vill och vågar rida henne lite men hon kan klara sig utan annars. Sen är det ju sommarbete snart så då blir det ändå lite slappare. Men ska hålla igång musklerna från marken som sagt. 

 

Nu ska jag sno en liten Elina som precis somnat efter blöjbyte och lite mat. Hon ska få ligga här bredvid mig, för det kan ingen hindra mig från!