Nu tänker jag berätta...

God kväll!

Nu är det sista kvällen här hos mormor för vår del för imorgon åker vi hem igen. Ska bli skönt samtidigt som det är lite tråkigt. Hoppas på en smidig tågresa utan förseningar och problem. 

Nu kom precis hundarna in från en promenad med min moster. Hon gillar att promenera så hon gick så gärna med dom. Lite tidigare idag tränade jag lite trix med dom här inne och båda var helt knäppa. Överexalterade och kör igenom hela trixregistret på en gång innan jag ens bett om nåt. Sen så krockar dom med varandra och tränger sig för att få godis. :)

Min mage är såååå svullen just nu. Har nog ätit för en hel månad framåt nu under dessa dagar här. Vi äter hela tiden känns det som. Måste försöka ändra på det när jag kommer hem igen. 

Nu ska jag berätta något jobbigt.... Ni vet ju att jag skrev tidigare att jag ska ha kvar Beauty hemma... Men nu har jag kommit fram till att det absolut bästa för henne just nu är om hon får vara hos någon som kan ge henne mer tid än vad jag kan för tillfället. Hur mycket jag än vill och försöker pussla ihop tid till henne för ridning och pyssel så blir det liksom aldrig som tänkt i slutändan tack vare att vi har ett sånt jobb som vi har med knepiga arbetstider. Det innebär att jag de flesta dagarna är hemma från morgon till kväll med Elina och hinner då inte ge den kärleken jag vill till min finaste grå. Senaste veckorna har jag haft ont i magen och känt mig så ledsen varje gång jag åker ifrån stallet för att jag inte hunnit rida eller borsta så länge som jag egentligen vill. Att känna sig otillräcklig och inte bra för sin egen häst som man vill så väl är rent utsagt skitjobbigt. Nu när jag äntligen fixat så jag har pengarna ja då skiter det sig med tiden jämt så jag får såååå dåligt samvete.. 

Beauty är ingen häst som ska stå och glo i en box och en hage, hon är på tok för fin och på tok för bra för det. Hon ska ridas, tränas och bli behandlad som den prinsessn hon är. Och därför kommer jag nu ta ut några duktiga tjejer som ska provrida henne i helgen nu när jag kommer hem. (ÅNGEST!!) Det är två olika och dom ska om nån av de passar ihop med henne få låna henne på långtidsfoder som tränings/tävlingshäst och få utbilda henne vidare. Känns surt men det känns ännu värre mot B att hon bara ska stå där när jag inte hinner mer än typ 2-3 ggr per vecka. Därför har jag lite ångest äver att åka hem. Men jag vill B det absolut bästa och om hon får det bättre hos någon annan under en period så får jag tänka bort mitt ego. Så får vi se i framtiden hur allt blir. Dom som ska provrida nu är två duktiga tjejer med bra referenser som rider regelbundet för duktiga tränare. 

Att livet blev så mycket mer annorlunda än vad jag tänkt nu när jag har en dotter  det kunde jag aldrig tro. Visst att man var inställd på förändring och så men att förändringen skulle innebära att behöva ge upp det mn brinner för mest det är faktiskt jäkligt jobbigt. Så jag ber om ursäkt om bloggen blir lidande, att jag inte orkar blogga och att jag är allmänt bitter för tillfället. 

Bjuder på lite bilder på Elina med tuppkam för att lätta upp stämningen lite..

Förstår att det känns jobbigt....men man är ju inte mera än människa. Att gå och ha dåligt samvete är inte heller bra och ni har ju mkt på gång just nu men småbarn, renovera hus osv. Kram MArie

Du gör helt rätt!
Att ständigt känna sig otillräcklig är inte sunt och kommer bryta ner dig i längden.
Du är en hjälte som sätter din häst först och i längden även din egen hälsa och tid.
Tro mig, jag vet precis vad du går igenom.
<3 Många kramar