Den som oftast kommer på kvällen. Känslan av att jag är irreterad och känner mig missnöjd. Att allt känns fel och att det går emot mig. Fast egentligen har jag väl inte så mycket att vara irreterad över, och ändå så känns det så. Varför?? Jag borde känna mig glad och tacksam att jag har min fina familj och mina hundar och vännerna såklart. Varför snurrar jämt 5000 dumma tankar i mitt huvud. Framförallt innan jag ska sova. Varför känner jag mig avundsjuk, ledsen, arg, irriterad, missnöjd, misslyckad, knäpp och bara allmänt dålig... Försöker hitta lösningar för att jag inte ska tänka så mycket men det går inte.

 

Jag har börjat prata med en kurrator som förhoppningsvis ska kunna hjälpa mig med mina dessa tankar. En person som kanske kan hjälpa mig att komma mer till ro med mig själv och mitt liv som jag lever idag. Att kunna hitta glädjen i de små sakerna och sen lära mig att vara nöjd med det. Att inte hela tiden sträva efter så mycket mer.

 

Många vet inte detta om mig men jag har verkligen mina ups and downs. Och det är inte bara att skaka av sig känslan och trolla fram ett äkta leende när jag är nere.. Jag kan lätt lägga på ett leende och se glad ut men det är inte äkta alla gånger. Många gånger så är jag ledsen innerst inne utan att jag riktigt vet varför. Och det är först på kvällen som jag kan slappna av och då kommer det tårar.

 

Ja nu vet ni detta, jag har en lättare depression och mina dagar är verkligen upp och ner. Ibland känns det nästan som att jag ljuger när jag skriver att en dag varit underbar.. Men nej det gör jag inte alls för den dagen har säkert varit underbar. Och jag har säkert varit glad på dagen. Men sen på kvällen så är det som om någon trycker på en knapp och så gråter jag eller är arg som ett åskmoln utan någon som helst anledning. Och tankarna börjar snurra. Jag vill ge upp träning, göra mig av med hundarna, säga upp mig som mamma (för jag är ändå säkert värdelös och gör fel) och dra täcket över huvudet och bara försvinna. Jag vill inte gå till jobbet, får tårar i ögonen när klockan sen ringer på morgonen för att jag bara vill försvinna. Sen "slår" jag till mig själv och ber mig själv att skärpa mig... Fan bit ihop för i H*vete. Prestationsångesten att inte jag duger och är tillräckligt duktig kommer in här och drar igång mig. Måste ju visa mig som en bra och väldigt ambitiös människa. Jag vill vara duktig och göra mitt bästa.

 

Rörigt inlägg men så blir det när mina tankar snurrar och jag har fallit ner i min jä*la grop.

Förrut hade jag hästen som fick mig att känna ett lugn från stressen på mig själv. Ja jag är trött på mig själv och stressad av att jag alltid är så stressad och tänker dumma saker. Visst har jag bra dagar när jag är glad på riktigt men jag har också många dagar när jag endast är glad "på låtsas". Men oftast är dagarna en salig blandning av känslor och tankar som gör att dagarna svänger väldigt mycket. De bättre dagarna är t ex de dagarna när jag bloggar lite mer och orkar skriva om roliga saker och sen de sämre dagarna orkar jag inte ens öppna upp bloggsidan. Det är liksom ingen mening att jag bloggar så mycket när jag har mina svackor eftersom inläggen då skulle bli som typ detta, väldigt mörkt och tråkigt. Jag vill ju försöka vara positiv i bloggen så att jag själv tänker mer positivt. Jag måste träna på det. Det värsta är just att jag kan vara hur glad som helst för att i nästa sekund känna mig som väldens mest ledsna människa.

 

Hoppas att den där kuratorn kan trolla med mina tankar så jag kan ändra mina känslor. Jag behöver komma bort från mig själv... Har tydligen en dålig självkänsla enligt kuratorn och värdesätter inte mig själv så mycket.