Nu är det dags för mig att åka iväg till stallet för min sista kvällsfodring. Det känns lite jobbigt faktiskt att veta när man åker dit att Beauty inte står i sin box. Nu står en annan häst där som betyder massor för en annan person. Beauty har det i alla fall bra, frågade idag och dom jobbar på i ett lugnt tempo för att bygga upp hennes kondition och styrka. Hade blivit några skutt hit och dit också så hon är sig lik bushästen. Jag saknar henne, och ännu mer nu när jag ska till stallet. Vet inte varför men känner liksom inte för att rida någon annan nu heller. Ingen är ju som hon. Hästen med den fina färgen, hästen med de snälla, busiga ögonen, hästen med de dansade steget. Det finns bara en sån och det är hon. Hon är i mina tankar varje dag, varje minut. 

Men men.. De andra hästarna väntar så nu ska jag sätta fart. :)