Att vakna med en stor klump i magen (inte bebisen) av saknad. Verkligheten gör sig påmind om att min riktiga klump inte står i stallet. 

Jag känner mig så tom på något sätt. Och ja jag sörjer att han inte är kvar. Min älskade Jacson. Tårar i ögonen och jag känner ett stort misslyckande. Kommer jag klara mig utan honom? Vill inte vara ledsen mer. Han betyder så så mycket för mig. 

Går nu upp, bakar inför kommande gäster idag och hoppas på att mina tankar kan styras till annat. Men ikväll måste jag se den tomma boxen igen. Ett insläpp och kvällsfodring väntar i stallet där Jacson inte längre står.